Känner mig tom
Kommer bli mycke skrivet här som vissa kommer uppfatta som "gnäll", & tala om att ja ska rycka upp mig osv, men grejen är den att ja använder min blogg för att ventilera. Ja har väldigt svårt & prata med människor & berätta hur ja mår, men nånstans måste ja få ur mig allt.
Så fr.o.m. nu kommer bilden ovan ligga på alla dessa inlägg, så kan ni själva välja att inte läsa dom.
Ja känner mig tom, men ändå så full med känslor. Ja känner så mycke att ja till & från inte alls vet vad ja känner. Ja är så trasig, söndertrasad. Ja vet inte var ja ska ta vägen & ja vill inte känna så här, ja vill inte må så här. I övrigt är ja ju en ganska stark tjej, ja har tagit mig igenom så sjuukt mycke, men i dessa perioder känner ja mig så liten, så hjälplös & så trasig.. Ja vill bara att all ångest ska försvinna, försvinna med vinden & ta alla tankar & minnen med sig. För de är allt sånt, alla tankar som äter upp mig & alla minnen som visas på repeat som orsakar detta. Orsakar att ja går sönder, inifrån & ut. De äter upp mig. De knäcker mig. Ja orkar inte. Ja vet inte va ja ska gö för att de ska bli behagligt, för att ja ska klara av de, för att de inte ska gö så jävla ont. De känns som ja fryser till is, kan inte andas, de gör för ont, kan inte få tankarna att sluta snurra, fixar inte de här. Ja vill bara få vara okej.
