Flygfärdig?
Möte på psyk idag, hos min KBTterapeut, blev tydligen, helt oförberett det sista..
Oron & rädslan i kroppen just nu går inte att beskriva. Ja känner mig inte redo, inte färdig liksom.
Efter ett år har ja kommit långt, mem inte så långt.
Hon sa att hon tyckte ja hade kommit så himla långt & att ja var redo att föyga ur boet, men ja håller inte med.
Kanske visserligen är ett bra test, ja vet att ja har dom bakom mig hela tiden och att ja alltid har backup ifall det inte skulle funka.
Men ja blev så himla rädd idag, ja vill inte falla tillbaka till ruta ett och börja om.
Läkarintyget är fel också, ja vet inte i vilken värld läkarn hämtar information ifrån, men det var alltifrån rätt.
Hon skulle se till att han rättade till det och var glad att ja bad om hjälp när ja behövde det.
Möte med arbetsterapeut inväntas, ja ska försöka mig på att nå ett del mål i livet. Försöka börja någonstans.
Ja vill plugga. Det trodde ja aldrig att ja skulle säga frivilligt, men så får det bli.
Ja måste börja leva mitt egna liv nu, inte bara leva livet för andras skull utan för mig själv & för min familj.
Ja måste försöka komma någonstans.
Så får det bli.
